Många har frågat mig vad som egentligen drabbade
Othello. Eftersom jag antecknade utvecklingen under hans sjukdomstid
kan du läsa historien här. Se till att använda
så effektivt fästingskydd som möjligt på
din egen hund. Othello behandlades med Frontline som tydligen
inte hjälpte helt och hållet... |
 |
Vad hände med Othello?
Hösten 2000 - i slutet av november
- drabbades Othello av en urinvägsinfektion. Han undersöktes
på djursjukhuset i Lund och konstaterades efter provtagningar
och rektalisering ha blod i urinen och en trolig infektion. Behandlingen
bestod i en 10-dagarskur med antibiotika - Vetrimoxin.
Ett par veckor efter behandlingen
som klarade av urinvägsinfektionen blev han dålig i magen.
Vi körde det vanliga programmet: svält, risvälling,
kokt ris, kokt fisk etc. Det blev inte märkbart bättre.
Efter ett par veckor kontaktades djursjukhuset igen: "Just nu
har flera hundar i Lund magproblem på grund av virus. Vänta
ett par veckor. Ge Hill's i/d."
I slutet av januari 2001 utan någon
förbättring - snarare försämring: blod i avföringen,
dålig päls etc - blev det en undersökning på
djursjukhuset med provtagningar och rektalisering. Emellertid kunde
inte veterinären hitta något eller komma på vad som
kunde orsaka magproblemen. Vi fortsatte dieten och hade efter ytterligare
en vecka ny kontakt med sjukhuset. Othello ordinerades då Flagyl
mot sina tarmbakterier.
I slutet av februari hade vi återbesök
på sjukhuset. Han var nu något bättre men åt
bara hemlagad mat - färdig hundmat fungerade inte. Ingen åtgärd
från veterinären - inga nya idéer.
Efter en dryg vecka var han återigen akut på djursjukhuset
med blod i urinen. Efter rektalisering och sedvanlig provtagning konstaterade
veterinären att han hade en förstorad prostata. Han fick
en 20 dagars kur med antibiotika - Baytril - och åt hemlagad
mat. Othello piggnade till betydligt och var i stort sett ok i magen.
I början av mars var han inbokad på ultraljud för
att kolla prostatan. Den var mycket riktigt förstorad. Han fick
en hormonbehandling för att se om kastration kunde undvikas.
En knapp månad gick med återigen
ökande magproblem. Till slut landade vi åter på akut
på sjukhuset med blod i urinen och blödande ändtarm.
Han började nu också visa tecken på ev vitaminbrist
med matt och tråkig päls samt fällning och trötthet.
Behandling efter sedvanlig provtagning: 30 dagar antibiotika - Baytril
- och diet.
I mitten på april var vi inbokade
på återbesök för nytt ultraljud. Vi skulle se
om hormonbehandlingen hade haft effekt på prostatan. Det såg
bättre ut och han fick en ny hormonspruta - denna gång
en lägre dos.
I månadsskiftet april/maj var antibiotikakuren slut. Othello
var rätt bra i magen och i övrigt ganska pigg. Kunde nu
äta sin vanliga hundmat i normalstora portioner. Detta höll
sig till en vecka efter avslutad antibiotikabehandling - tillbaka
till fisk och ris. Tur att fisk smakade så gott.
Efter kontakt med sjukhuset fick vi rådet att prova om det kunde
vara matallergi - Hill's specialfoder nästa. När vi efter
en veckas provätande hade en nu trött, kraftigt avmagrad
hund med dålig päls och omväxlande diarré och
hård mage ringde vi till sjukhuset för att få råd:
"Testa en vecka till - det blir nog bättre..."
Efter detta goda råd tog vi
kontakt med djursjukhuset i Malmö som ansåg att han var
ett akutfall och omedelbart tog emot. När de fick se honom var
det inget annat att göra än att lägga in honom. Han
hade tappat ca 15 % i vikt. Han låg på sjukhuset i Malmö
i en knapp vecka medan de tog prover och gjorde en ny ultraljudsundersökning.
Budet blev: kastration för att få bukt med prostataproblemen.
Han konstaterades också ha problem med matsmältningsenzymer
- Exokrin pankreas insufficiens.
Andra veckan i juni genomförde
vi kastrationen som gick utmärkt. Han ordinerades också
Pankreatin på varje mål mat i framtiden för att klara
matsmältningen. Vi fick också rådet att ge Eukanubas
specialfoder för problem av den här typen.
Othello blev märkbart bättre
under sommaren. Specialfodret och Pankreatin fick magen att bli bättre
om än inte till 100 %. Urinvägsproblemen försvann -
förmodligen p g a kastrationen. Någon gång ibland
under de följande månaderna kunde det bli problem med magbesvär
men de var betydligt lättare att häva nu. Ända tills
han återigen drabbades av diarré i början av februari
2002.
Efter en dryg månads kämpande
utan att riktigt få bukt med Othellos magproblem löste
vi ut ett recept på antibiotika - Baytril - vi fått av
hans veterinär i Malmö - det skulle användas just "ifall
att...". Med hjälp av detta lyckades vi häva magproblemen.
Från slutet av mars t o m slutat
av augusti verkade han må ganska hyggligt. Sedan kom en total
matvägran. Efter ett par dagar med bara vatten kontaktades Dalbyveterinären.
Erik Lundberg kände igenom hunden och konstaterade att han tappat
en hel del muskulatur - tog ett par blodprover. Vi fick svaren efter
tre dagar: borrelios. Med största sannolikhet var det detta Othello
lidit av i nästan två år. Nu började en lång
kur med antibiotika - Amimox, kortison och i början tvångsmatning.
I två och en halv månad
försökte Erik och jag tillsammans rädda hunden. Det
blev en berg- och dalbana i tillfälligt tillfrisknande och återfall
tills det blev helt akut i slutet på november.
Othello fick MS-liknande symptom.- hade plötsligt inga ben att
stå på längre och ville/kunde varken äta eller
dricka. Följaktligen återstod bara en sak: att göra
slut på ett icke värdigt hundliv...
Vad hade egentligen hänt?
Troligen blev Othello biten av en fästing som bar på borreliabakterien
under senvåren - sommaren 2000. Infektionen spred sig utan symptomen
med trötthet och/eller hältor. Så småningom
utvecklade han det som brukar kallas Lyme-Borrelios dvs fullt utvecklad
borrelios. Det luriga med borrelios är att symptomen kan variera
kraftigt och vara många som inte uppträder samtidigt. Trötthet,
hältor och magbesvär är inte ovanligt.
En borreliainfektion som fått härja under lång tid
är mycket svårbotad - om det ens är möjligt att
bota den. Symptom mer eller mindre identiska med MS är inte ovanligt.
Den vanliga behandlingen är med antibiotika under minst 14 dagar.
Varför blev Othello
inte botad av all antibiotika under våren 2001?
Fel typ av antibiotika. Baytril biter inte på borrelia. Vetrimoxin
som han fick för sin första urinvägsinfektion kunde
ha hjälpt om kuren varit tillräckligt långvarig. Nu
kan den korta kuren t o m förvärrat infektionen.
Testade inte sjukhusen
för borrelia??
När jag under våren 2001 frågade en av veterinärerna
i Lund om det skulle kunna vara borrelia blev svaret att det inte
var så vanligt här nere...
Tack Erik för ditt fantastiska
engagemang och för att du försökte...
I september 2003
Lasse Holmbring |